Exteriör                    Utställning                   Artiklar

Golden på utställning / Fullt av folk i ringen - en kvalitetsgaranti

Fullt av folk i ringen - en kvalitetsgaranti
Text: Åsa Lindholm.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Hundsport


Hör du till dem som suckar över att det alltid, utöver domaren, tycks befinna sig personer i utställningsringen som mest är i vägen ? Det är dags att tänka om och ändra attityd. Dessa "extra" människors närvaro är en garanti för utställningssportens framtid och kvalitet. Det är de som utgör den kommande domarkåren och ju bättre utbildning de får, desto bättre och rättvisare kommer din hund att bli bedömd!

Svensk, och för all del nordisk, domarutbildning hör till de mer omfattande och grundliga i världen. Vår domarkår tas också emot med öppna armar på sina kynologiska vallfärder och besitter ett rykte som kunniga och omutbara. För att bibehålla detta goda anseende är det viktigt att återväxten inom domarskrået hela tiden ses om. En kontinuerlig utbildning av exteriördomare är därför en av de viktigaste uppgifterna för Svenska Kennelklubbens Utbildningsavdelning. Ulrika Henriksson, ansvarig handläggare för verksamheten, berättar:  -I dag har vi en liten brist på yngre domare. Medelåldern är relativt hög, särskilt tydligt är detta inom vissa av våra jagande raser. Det är nödvändigt att vi planerar för framtiden och sörjer för att det hela tiden kommer nya friska krafter som kan ta vid när det gamla gardet slutar.

Vem finns i ringen?
De personer du som utställare kan råka på i ringen är den ordinarie domaren, domarelev, domaraspirant, ringsekreterare, ringsekreterarelev och dito aspirant. Det är upp till domare och arrangör att avgöra hur många som kan få plats per tillfälle. Vanligtvis försöker man se till att inte alltför många personer som är under utbildning befinner sig i ringen samtidigt. Det förekommer också s k passiva elever. Det är auktoriserade domare som så småningom har för avsikt att utöka sina repertoarer och på detta vis vill få en första inblick i en ny ras. Det kan också handla om en domare som snart ska gå upp på en ras vid en examination men som värdesätter att få sig till livs en erfaren domares kunskaper på fältet.
Den passiva eleven följer domaren under bedömningens gång och noterar dennes arbete och åsikter utan att själv agera aktivt.

Omfattande utbildning
För att en domare ska kunna ha med sig en aspirant eller elev måste han/hon ha varit auktoriserad i minst fem år och dömt den aktuella rasen fem gånger. Det vill naturligtvis också till att domaren ör intresserad av att delge sina kunskaper och kan förmedla dem på ett pedagogiskt sätt. Att man är skicklig på exteriör innebär ju inte automatiskt att man är en duktig lärare. Det faktum att man ska ha dömt några år torde sörja för att man har en hygglig rutin och kan döma hundar både bra och effektivt.
Domareleven och aspiranten som utställaren möter i ringen är redan långt på väg i sin utbildning. De har gedigen egen erfarenhet av hundsporten ur flera olika aspekter och deras intresse för hundar är stort och brett. De har grundat med en kurs i anatomi- och bedömningsträning och efter att ha bestått ett skriftligt slutprov ansöker de till den s k preparandkursen.
Den anordnas av SKK centralt och går av stapeln när så krävs, vanligen vartannat eller vart tredje år. För de som godkänns i preparandkursen är det dags att ge sig ut i verkligheten som domarelever.
Här fordras tre godkända tjänstgöringar innan personen ifråga har kvalificerat sig som aspirant. Två tillfällen som aspirant, också de med godkänt betyg, är sedan obligatoriskt. Efter denna mangling kan man titulera sig "exteriördomare" .
 
Ut i verkligheten
Elev- och aspiranttjänstgöringen är den del av domarutbildningen som av nöden måste göras på "riktigt". Det är nödvändigt att domaren in spe får prova på sin roll kryddad med den psykiska press det innebär att möta utställare och deras förväntningar och att arbeta under snäva tidsmarginaler. Domareleven går med den ordinarie domaren under bedömningens gång. 
Han får ställa frågor och kan ofta bli uppmanad att klämma och känna på en specifik hund eller notera särdragen hos en annan.
Domarens roll är i hög grad undervisande. När man avancerat till aspirant förväntas man kunna klara sig själv. En aspirant får ofta en egen hörna i ringen med bord där han kan döma, prissätta och rangordna hundarna. Aspiranten lämnar sedan in sina resultat till ringsekreteraren.
Hundarna bedöms alltså två gånger vid det tillfällen ringen har aspiranter, men självfallet är bara den ordinarie domarens resultat officiella. 
- Det får aldrig uppstå någon tveksamhet om vem det är som dömer, understryker Ulrika.  De domare som tar sig an elever och aspiranter är så säkra i sin roll och har så pass stor integritet att det är ställt utom alla tvivel vem som bestämmer. 
Självklart tar bedömningen längre tid de gånger domaren har en elev. Domaren måste också i första hand kunna koncentrera sig på sitt egentliga uppdrag att döma hundar. Därför är en maxgräns på 70 hundar satt i de fall en lärling är med.

För sportens framtid
- vårt utbildningssystem kvalitetssäkrar sporten, säger Ulrika. Det kan ibland höjas kritiska röster mot att det är för tillkrånglat, men till och med i England har man börjat se över hur domarutbildningen ska kunna förbättras eftersom det gamla systemet som enbart byggt på lämpliga personers egen erfarenhet inte förslår i vår moderna tid.  - Som utställare bidrar man till utställningssportens framtid genom att ha en positiv inställning till de blivande domare som man möter i ringen. Det är viktigt att ta elevens/ aspirantens uppgift på allvar och ge dem samma chans att bedöma hunden som den "riktiga" domaren. Duktiga domare har vi alla glädje av!