Europa turné

med oväntad final

 
 
Det började över en kopp kaffe i december, jag hade grunnat ett tag och slängde till slut ur mig frågan, vill du hänga med ut i Europa i sommar? Den som lite överraskat svarade ja, det vore väl kul, var min mycket goda vän Sara. Jag blev helt tyst, jag hade nog förväntat mig ett annat svar.

Bakgrunden var den att vi på Ladängen under flera år tagit emot utländska gäster och kompisar för hjälp med hundträning. Vi hade också lärt känna en hel del hundmänniskor runt om i Europa när vi hållit våra kurser och gemensamt för de alla var att de alltid sa, när ni har vägarna förbi måste ni hälsa på. Nu var det dags att ta dem på orden.

Vi lade upp en resplan och planerade att vara borta cirka en månad. Då ringer telefonen, det är Elisabeth Sahlin som fått en inbjudan från England att sätta ihop ett svenskt lag för att komma och tävla på CLA Game fair i Yorkshire i augusti. Hon ville att jag skulle representera golden med Tintin och efter att ha tvekat en god stund tackade jag ja, skulle vi räcka till?

Sen började en smått hysterisk tid med vaccinationer och intyg, att åka till England är inte det lättaste och man måste ha en framförhållning på minst sju månader.
 

Tre hundar under bordet

I början av juli bar det av i den blå Toytan med packbox på taket och nedfällt baksäte för hundarnas skull. Vi började med att ta oss via gamla östtyskland till Wien, där Kurt väntade med vindsvåning och ett gäng människor som skulle gå kurs för mig.

Vi tillbringade ett par härliga dagar där och hann med både att få hundarna beskjutna av en vansinnig fiskare och att få uppleva hur det är att äta frukost på en av Wiens flottare restauranger med vattenskål i form av champagne hink och tre hundar under bordet.
 

Dirigering i olivlund

Nästa stopp var Milano där vi bara stannade för att sova och äta gott hos goda vännerna och valpköparna Allessandra och Sergio. Resan gick vidare ner till Riccione, där svenska Carina Sehlberg (italienska sedan drygt 20 år), mycket framgångsrik uppfödare av vackra golden tog emot. Vi höll en kurs även där och bara det, är en historia för sig med vattenträning i fiskdammen utanför hotellet och dirigeringsträning i olivlunden.

Vi hälsade på Angelo, som numera lever på att träna hundar och som bor utanför Rom och sedan åkte vi vidare tillbaka till Milano med en trasig stötdämpare. Bilen lämnades på verkstad och den här gången höll vi kurs i tio timmar i 35 gradig värme, allt går!
 

Träning i bikini

Sedan korsade vi hela Frankrike och tillbringade ett par ljuvliga dagar vid västkusten hos Mai, som är den indirekta orsaken till att jag började min karriär inom hunderiet med att köpa en flat 1981. Alla tillfällen till hundträning togs och det starkaste minnet från Frankrike var nog när vi tränade på den milslånga stranden iklädda bikini.

Upp till Rotterdam där vi tränade hund i deras parker, där det både fanns mängder med kanaler och levande vilt. Hundarna stötte fasan på dummie söket och Tintin hittade en skadad sothöna i vassen.

 

Inte tränat tillsammans

Därefter var det så dags för finalen på resan, England. Vi tog oss några sköna dagar i Cotswold och sedan mötte vi resten av laget på hotellet i Leeds. Det var Lena med labben Flame, Malin med flatten Zara och Paul med sin springer spaniel.

Vi hade inte tränat tillsammans någon gång och Malin var dessutom en helt ny bekantskap. Vi åkte ut till området och tränade en stund tillsammans och sedan satt vi med våra öl och försökte tro på att vi inte skulle komma sist.

Det var sex lag som deltog; tre engelska och ett vardera från, Tyskland, Schweitz och Sverige. Alla lag innehöll fyra olika raser, så sa reglerna.

CLA är världens största jaktmässa och bara läktaren vid hundarenan rymde 1200 personer!

 

 
           
Skyttar och domare på linje

Det var upplagt som en slags walk up, med spanieln framför som stötte duvor i bur och vi andra hundförare tillsammans med skyttar och domare på en linje. Området var avdelat med två staket, med olika terrängtyper emellan och runt om satt ett fårstängsel med överliggare av trä. Där fanns en grävd damm och utanför ett tätt skogsparti som också användes.

 

Publiken jublade

 

Det omöjliga inträffade, vi vann! De var nog inte någon som trott det, allra minst vi själva, men publiken jublade och speakern var entusiastisk, man kan nog säga att vi gjorde succé.

Dessutom fick vi låna ut vår reservhund, Doubleuse Twice, till det schweiziska laget som drabbats av löptik och han gjorde mycket bra ifrån sig.

Att säga att vi var glada är nog en underdrift, vi skrattade, kramades och skojade med hundarna, allt detta till publikens stora förtjusning, att vi varit med om något stort visste vi, men det skulle ta ännu ett tag innan det verkligen sjunkit in.

För att citera en god vän, det var som om Sverige slagit England i cricket! n ◊

 
 
     

 Gunilla Wedeen
Kennel Doubleuse