| |
Golden Retriever
Källa: Foss V: Golden retriever
today, 1994.Foss V: Golden retriever, 2nd Book of Champions, S how
Champions, Field Trial Champions and Obediance Champions 1915-1939,
1986-1990, 1991. Fryckstrand H: Golden retriever i Sverige. Holm Hansen
M
(Danmark): Golden retriever, 1980. Tudor J: The Golden retriever, 1984.
|
| Ursprung
Som framgår av rasstandarden kommer Golden retriever
från gränstrakterna mellan England och
Skottland och dess ursprung kan dateras till senare delen av
1800-talet. Vid den tiden hade nya typer av gevär slagit igenom som
förändrade sättet att jaga betydligt.
I Valerie Foss bok "Golden Retriever Today" skriver hon om ett gods i
Norfolk där det 1821 sköts 39 fåglar.
Sextio år senare sköts 5363. Detta sagt för att
åskådliggöra den utveckling av jakten som skedde på de stora godsen
i Storbritannien. Det medförde naturligtvis även stora förändringar
gällande vilka krav man ställde på sina jakthundar. Efterfrågan på
goda apportörer ökade markant. Stora fågeljakter var högsta mode
under senare del av 1800-talet och att ha en egen stam av goda
apportörer gav mycket hög status.
Rasen grundare var Sir Dudley Coutts Marjoribanks,
sedermera the first Lord Tweedmouth. Han ägde godset Guisachan i
Skottland. Den första gula retrievern på Guisachan, kallad Nous, var
från en kull med svarta Wavy coated retrievers som Lord Tweedmouth
1865 köpte av en skomakare i Brighton. Wavy coated retrievers var
föregångare till rasen Flatcoated retriver. Nous parades 1868 med en
Tweed water spaniel kallad Belle.
Det finns inga säkra uppgifter på hur en Tweed water
spaniel såg ut. Det mest troliga är att det var stora spaniels som
användes för vildfågeljakt i kustområdena vid gränsen mellan England
och Skottland. De var leverfärgade eller gula. I denna första kull
föddes fyra gula valpar Crocus, Cowslip, Primrose och Ada. Cowslip
och Primrose behölls på Guisachan för vidare avel. |
... |

Lord Tweedmouth förde en noggrann stambok över sin kennel. Därför
vet vi idag exakt vad han gjorde i sin avel mellan åren1868 till
1890 då boken slutar. Under den perioden linjeavlade Lord Tweedmouth
mycket målmedvetet för att befästa egenskaperna hos sina gula
retrievers.
Förutom de två gula tikarna från den första kullen
användes Tweed water spaniel, Labrador, Röd setter och Wavy coated
retriever. Den sista kullen gula retrievers i Lord Tweedmouths
stambok är födda 1889 och bestod av två tikar; Prim och Rose. Efter
dessa två tikar går aveln in i en period som vi inte vet så mycket
om, då det inte fördes någon stambok. 1894 dog Lord Tweedmouth och
hans son tog över godset Guisachan. Man vet att det fanns gula
retrievers på Guisachan fram till dess det såldes 1905.
|
1900-talet
Rasen registerades som Flat or Wavy coated retrievers endast åtskillda
av färg. De två första uppfödarna var Viscount Harcourt, kennel Culham
och Mrs Charlesworth, kennel Noranby.
Det var troligen Viscount Harcourt som myntade namnet Golden
retriever. Bland hans tidiga hundar kan nämnas Culham Brass, född 1904
och Culham Copper, född 1908.

Mrs Chalesworth
with Noranby Sandy (left)
& Noranby Balfour... |
1910-talet
1913 godkänndes rasen och fick namnet Retrievers (golden or yellow)
och rasstandarden skrevs. Den har varit i stort sett oförändrad sen
dess. Endast några mindre förändringarhar gjorts genom åren.
1920-talet
Tillägget yellow togs bort i rasnamnet som blev GOLDEN RETRIEVER.
Mrs Charlesworth, kennel Noranby, fick rasens första champion
Nornaby Campfire, född 1912.
1930-talet
Avsnittet om storlek infördes i rasstandarden och gräddfärgen
godkändes till att bli som standarden är formulerad idag "any shade
of gold or cream, but neither red nor mahogany".
I Valerie Foss bok "The Golden Retriever Second Book of
Champions, Show
champions, Field trail champion and Obedience champions" skriver
Miss Joan Gill (Westley) om den förvirring hon kände som nybörjare i
rasen gällande typ.
|
"Även om vi har typvariationer inom rasen Golden retriever idag är
det ingenting jämförelsevis med tiden när jag skaffade min första
Golden 1936. Simon of Brookshill var en stor (för stor!) ljus hund
med vackert skuret huvud. Året efter fick jag rådet att köpa en tik
kallad Speedwell Dulcet som var liten, mörk med sött men ganska tunt
huvud. Jag var lite förbryllad. 1938 var jag på Crufts där GBCH
Chief of Yelme blev Bäst i rasen. Han var en stor ganska ljus hund
med ett kraftigt huvud och grova ben. På nästa utställning jag åkte
på var GBCH Anningsley Fox BIR. Igen var det en komplett kontrast i
storlek, färg, grovlek på huvudet och benstomme. Jag blev ännu mer
förbryllad. Inte för skillnaderna i färg, vilket standarden tillåter,
utan för skillnaderna i storlek, substans och typ".
1940-talet
Under krigsåren låg i stort sett all hundverksamhet nere för att efter
1945 komma igång igen. Uppehållet av utbyte under krigsåren ledde till
att en uppdelning i en sydlig och en nordlig typ uppstod. Den sydliga
typen präglades av hundar med bättre fronter, halsar och skuldror. De
hade inte så kraftiga huvuden och var mörka i färgen. De nordliga
hundarna var oftast grövre med kraftigare huvuden, bra överlinjer och
starka bakställ samt ljusare i färgen.
1950-talet
Några framgångsrika hundar av nordlig typ under 50-talet: GBCH Boltby
Moonraker, GBCH Boltby Skylon och GBSHCH Boltby Sugar Bush. Några
framgångsrika hundar av sydlig typ under 50-talet: GBCH Camrose Fantango,
GBCH Jane of Anbria och GBCH Camrose Nicolas of Westley.1951 föddes
rasens senaste dubbelchampion i Storbritannien GB Dual CH & Irish Dual
CH David of Westley.
Under 50-talet utkristalliserades en mer specialinriktad jakttyp av
Golden retriever ifrån de gamla dual purpose linjerna. Den typens
främsta företrädare i England är sedan slutet av 40-talet Mrs June
Atkinson, kennel Holway. Hon är i allra högsta grad ännu aktiv på field
trials med sina hundar.

St. Hubertus Peter owned by Col Le Poer Trench |
1950 introducerades Golden retriever i Sverige. Det var KG
Zetterstén, kennel Borghälla, som tillsammans med Ulla och Sune
Nilsson, kennel Hedetorpet, importerade den dräktiga tiken Barthill
Fanny, född 1948. Hon var parad med Strelley Starlight.
Det blev sex valpar och grunden för aveln av Golden retriever i
Sverige var lagd. Samtidigt med Fanny kom NUCH Stubblesdown Tinker,
född 1949.
Kennel Hedetorpet registrerade sin första egna valpkull 1957
efter Borghällas Golden Tatto och Borghällas Golden Ronny vilket
resulterade i bl a INT NORDUCH Hedetorpets Amigo.
|
Mona Lilliehööks, kennel Apport, första Golden var Borghällas
Golden Sanni. Hon var född 1953 och var efter NUCH Stubblesdown
Tinker och en tik ur den första Borghälla kullen. Året efter kom den
inflytelserika hanhunden Count Leo of Little Compton till Apport och
kennelns första valpkull mellan Count Leo och Golden Sanni
resulterade i en historisk kull där fyra av sju valpar blev
champions.
Ylva Braunerhjelms, kennel Sandemar, första Golden var Count Leo
dottern Bonnie av Sickelsjö, född 1958. Hon parades med SFNUCH
Apports Larry JR och det blev landets första championtik INT SUCH
Sandemars Azurra. 1960-talet
I mitten av detta decennium gjordes de första blandningarna mellan
hundar av den södra och norra typen i England. Detta visade sig mycket
framgångsrikt och värdefullt för rasen. Exempel på hundar ur de första
av dessa kullar är GBCH Sansue Camrose Phoenix, GBCH Camrose Pruella of
Davern, GBCH Cabus Caruso och GBCH Camrose Cabus Christopher.
I Sverige var de tre pionjär kennlarna Hedetorpet, Apport och
Sandemar dominerande. Ett antal importer kom till landet genom dessa
kennlars försorg.
Kennel Hedetorpet importerade bl a INT NORDUCH Azor vd Kruidberg, INT
NORDUCH Stolford Sea Bird och INT SNUCH Whamstead Jess.
Kennel Apport importerade bl a SFNUCH Wessex Timmy Tinker, Goldstones
Es och Camrose Qualetta.
Till Kennel Sandemar kom bl a Stubblesdown Argus, INT NORDUCH
Glennessa Waterbird of Stenbury och Whamstead Queen. Alla dessa importer
plus många fler framgångsrika egna uppfödningar etablerade rasen i
Sverige och lade även grunden för de uppfödare som började sin
uppfödargärning i slutet av 60-talet och början av 70-talet.
|

(L to R) Silence of Tone, Noranby
Black -Eyed Susan, Ch. Noranby Diana & Noranby Jane |
1970-talet
I England var 70-talet GBCH Camrose Cabus Christophers era. Både
genom att han själv tävlade mycket framgångsrikt i ringarna och vann 41
CC´s men kanske främst genom sin betydelse som avelshund.
Många uppfödare i England som var med före Christopher talar om tiden
före och efter Christopher. Så inflytelserik var han för de brittiska
uppfödarna. Han höjde kvaliteten och åstadkom en konsolidering av typen.
Christopher påverkade även rasen i Sverige genom ett antal söner och
döttrar; t ex INT SNUCH Pengelli Lysander, GBSHCH NUCH Glenavis Barman,
NUCH Alseras Capello, Rachenco Bonanza, Kristina of Kuldana och NUCH
Precious Gold of Petrina. Inflytelserika avelshanar under 70-talet var
Christopher barnbarnet NSFUCH Deremar Donald och NUCH Caliph Of Yeo, som
var son till CH Stolford Happy Lad.
| |
|
|
|

1957 GRC Show at
Sanford-on Thames, Judge Joe Braddon,
Joan Gill with Ch.Simon of Westley and June Chamberlain with Chalice of Alternun
Stadigare fotfäste
Rasen började nu att få ett allt stadigare fotfäste i landet
.Ett antal kennlar som idag är väletablerade startade sin uppfödning
under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Bland dessa kan
nämnas Knegaren, Dainty och Dewmist. Alla började de sin uppfödning
med hundar direkt från eller med avkommor till hundar från kennel
Apport. Vid den här tiden kom även de första hundarna av mer
utpräglad jaktlig härstamning in i landet. Det var kennel Duvkullan
som importerade hundar med härstamning från den tidigare nämnda
Holway kenneln.
Mot slutet av 70-talet och i början av 80-talet
steg antalet registreringar kraftigt. Många av dagens framgångsrika
uppfödare började sin uppfödning under den här perioden.
Avelsarbetet med Golden retriever har kännetecknats av att ett
flertal seriösa uppfödare har lagt ned mycket arbete på att
bibehålla det goda från de tidigare hundarna och därtill ombesörjt
att det hela tiden har importerats nytt, högklassigt avelsmaterial
från rasens hemland.
Internationellt sett är Svenska Golden retrievers av utmärkt
kvalitet och har exporterats till många av Europas länder. Rasen har
mycket att tacka pionjäruppfödarna Ulla & Sune Nilsson, Mona
Lillehöök och Ylva Braunerhjelm för. Dessa uppfödare lade med stort
engagemang och kunnande grunden till avelsarbetet under 1950- och
1960-talen. Många har sedan fått kunskaper och hjälp av dem.
Författat av Kjell Svensson, kennel Seacrest |
|
|