SAMMANFATTNING AVELSSTRUKTUR
Inavelsgraden i rasen har
minskat från cirka 4,5 procent i början av 1980-talet till cirka 3,0 procent vid
inledningen av 2000-talet. Även antal hundar med en inavelsgrad högre än 6,25
procent har minskat från 596 med födelseår 1991 till 176 födda år 2001.
Antalet hanar som blir fäder
till ett stort antal kullar är numera relativt få. 1980 användes 186 hanar till
428 tikar. 2002 var motsvarande siffra 208 hanar till 408 tikar.
Att låta äldre
avkommeprövade hanhundar som lämnat sunda valpar bli fäder till ett större antal
valpar har både för- och nackdelar. Fördelen är att de sprider sina önskvärda
gener, dvs de som förbättrar exempelvis HD och AD i nästa generation. Nackdelen
är om de tillåts dominera aveln och sedan visar sig vara bärare av ett icke
önskat recessivt anlag. Då kan analget få stor spridning i populationen och leda
till stor utslagning av avelsmaterial.
Ålder på hanhundarna vid
avelsdebut ligger på 1-2 år. Det är en vanlig strategi inom husdjursaveln att
testa ett större antal unga handjur, följa upp resultatet och sedan låta de, som
efter en bedömning av avkomman, gett bäst resultat användas vidare.